Länsstyrelsen Kalmar län har påbörjat ett projekt där åtta personer som vuxit upp på en öländsk bondgård intervjuas. Projektets syfte är att dokumentera arbetet och arbetsfördelningen på familjejordbruk inom världsarvet Södra Ölands odlingslandskap under 1950- och 1960-talen.
– Jag tycker det är viktigt att vi även arbetar med det ganska unga kulturarvet, för även det riskerar att glömmas bort om ingen tar vara på det, säger länsantikvarie Birgitta Eriksson.
Det odlingslandskap vi har på södra Öland är ett resultat av många generationers arbete. Ett arbete som utförts såväl på själva gårdarna som ute på åkrarna, i sjömarkerna och på alvaren. Kunskapen om och erfarenheten av själva brukandet är ett viktigt kulturarv som inte finns dokumenterad och samlad i någon större omfattning. Denna kunskap riskerar att gå förlorad i takt med att de som var med blir äldre och går bort.
Årtiondena efter 1945, då andra världskrigets var slut, var en period då stora förändringar skedde inom lantbruket på Öland och i hela Sverige. Traktorer, nya maskiner och redskap togs i bruk på gårdarna. Till detta kom en intensifierad växtförädling, handelsgödsel, djuravel samt utbildning och rådgivning. Under 1940- och 50-talen installerades elektricitet, vatten och centralvärme i boningshusen.
Under våren har tre personer intervjuats; en kvinna och två män i åldrarna 72 till 80 år. Nu under hösten fortsätter projektet med ytterligare intervjuer av fem personer. Intervjuerna kommer att genomföras av antikvarien Ann Moreau, Länsstyrelsen Kalmar län och ekologen Lennart Nilsson från firman Plantago.
– I den framtida förvaltningen av världsarvet kan ny kunskap som kommit fram genom projektet vara ett värdefullt underlag för att ta tillvara områdets alla kulturhistoriska värden, menar Ann Moreau. Tanken med projektet är att nu levande människor ska få komma till tals och få berätta sin historia om livet i världsarvet.